Magnus Johansson, Resedagbok nr 10, 10 juli

Ber om ursäkt att vi inte satt in något resebrev förrän nu men internet har varit borta eller för dåligt för att kunna ladda ner något. Vi har knappt kunnat få in sjöväder utan förlitat oss på att få rapporter över sms.

På väg mot Sverige

På eftermiddagen den 26 juni gav vi oss iväg för en 24 timmars segling upp till DEN HELDER i NV delen av HOLLAND. Vi gick efter de tidvattenberäkningar som fanns och det gav resultat, vi fick nästan medström hela resan.

Vädret under natten var hyffsat med sol i början ett ösregn på natten och strålande sol dagen efter med bra vindar. Att segla på natten går bra men det är lite långtråkigt då man inte ser så mycket utan den mesta informationen finns på radar och plotter. Klockan 4 på morgonen började vi närma oss ROTTERDAM, som är den mest trafikerade hamnen i världen, då upptäcker vi pärlbandet igen av båtar både utan för trafikzonen och lika många i trafikzonen. När vi fick passertillstånd var de tydliga med att vi skulle hålla kurs och fart. Vi passerade mellan två fartyg och precis när vi kom in i farleden började strömmen vända och vi fick starta motorn för att passera så som det var tänkt. Jäklar vad mycket fartyg det finns ute på haven, vi slutade räkna efter 75 fartyg utanför ROTTERDAM.

Vi kom i hamn efter 22,5 timmar och hade då avverkat 140 nm. Under natten hade vi båda varit vakna så nu när man kom i hamn var vi lite sega i skallen och det blev en tidig kväll. DEN HELDER är en stor marinbas och vi hade lagt oss vid Marinens yacht club. När man passerade ut ur hamnen mot stan så fick man gå igenom en vakt, vi kunde känna oss trygga i den här hamnen!! Tyvärr regnade det hela dagen så vi såg inte så mycket av stan som vi hade önskat. Nästa dag började ett högtryck växa in och vi fick ett tips om en ö i FRISKSKA ÖARNA som heter VLIELAND. Ön låg ca 30 distans och det var en lämplig resa då vi fick tidvattnet med oss under eftermiddagen. Vi gjorde 32 distans på 4,5 timmar.

VLIELAND var en mysig lite ö med en hamn som liknar SMÖGEN i högsommar, här fick man stänga hamnen då den var full och båtar fick då ankra utanför. Det lilla samhället hade en lång ”Kungsgata” med massa små mysiga matställen och affärer. Stranden på ön var 20 km så det var inga problem att hitta någon ledig plats för den som sökte. Holländarna har en förkärlek för stora skepp som de både kan segla på kanalerna med och ute på öppet vatten. Dagen efter vi anlände till VLIELAND stängdes hamnen redan kl 15 på eftermiddagen, då var den FULL. Inne i hamnen hade man tryckt in 20 stora segelfartyg!! Om ni går in på nätet kan ni säkert se hur hamnen ser ut och då förstår ni att det var fullt. Nu hade sommaren kommit till oss och värmen var kompakt. Vi låg några timmar på stranden men sedan behövde vi röra på oss och cyklade en sväng för att se det lilla samhället. Att inte enbart cykla på centralgatan ger möjligheter att hitta något annorlunda och det gjorde vi. Vi hittade ett gästgiveri med ett hus från början på 1700-talet med lågt i tak och små rum för varje sällskap. Vi hittade en plats under ett parasoll på gården, där de själva odlade kryddorna för alla mat. Mycket gott och mycket trevligt.

Vår fortsatta plan var att gå direkt till HELGOLAND under ett dygn, men efter en titt på väderkartan såg vi att det skulle komma in starka vindar på natten så vi valde att gå halva vägen och hamnade då i BORKUM igen. På natten mellan den 2 och 3 juli hade vi ett åskväder så lyste upp hamnen kontinuerligt i 30 min. Vindstyrkan låg på över 25 m/s och i byarna ännu mer. Vi var tacksamma för att vi valde att ligga i hamn under natten.

Den 4 juli valde vi att gå vidare till HELGOLAND, vi gick på kvällen för att avverka de 80 sjömilen så vi kom fram på morgonen. Under natten var det svaga vindar så vi fick köra nästan hälften av sträckan. När vi närmade oss HELGOLAND kom det ett stort kustbevakningsfartyg som körde efter en liten segelbåt, vi hejade och körde vidare. Efter en stund märkte vi att fartyget började följa efter oss i stället och så hörde jag något på VHF. Jag höjde ljudet men kunde inte uppfatta vad de sa så vi körde vidare, då kom de upp jämsides med en stor megafon och förklarade att vi skulle stoppa motorerna. Vi fick ett påtalande att vi måste passa VHF, vilket vi gör men det kan ju vara bra att ropa upp mer än en gång. Tyskarna är lite roliga, de har ordning och reda och följer alltid protokollet. När de två sjöpoliserna kom ombord hade den ene endast en papperslapp som han skrev upp våra namn och passnummer på. De frågade samma frågor båda två och efter ca 5 min så kom deras rib-båt upp jämsides och lämnade över en pärm, det var pärmen med frågor!? Då tog vi om allt från början och ställde frågorna igen fast med en snabbversion. Allt var klart inom 20 min men min fundering är strukturen på själva genomförandet, annars är de väldigt artiga och trevliga.

När vi anlände till HELGOLAND gick vi direkt för att tanka upp båten. Dieselpriset här är endast 9 kr/litern! Efter upptankning körde vi in i hamnen för att få lite vila efter nattens segling.

Vi stannade bara på HELGOLAND ett dygn och gick dagen efter kl 12 med målet att nå THYBORÖN på västra Danmark, dit det var 155 nm. Det var bra vind på ca 10-11 m/s i halv vind och vi gjorde bra fart och snitthastigheten under kommande 10 timmar var 7,3 kn. Nackdelen med bra vind är att det kommer vågor som motsvarar vindstyrkan och vi hade vågor på 1,5-2,5 meter vilket är lite jobbigt i längden att guppa upp och ner, som tur var fick vi dem inte i ryggen. På morgonen hade vi 35 nm kvar då dog vinden och kom sedan lite svagt bakifrån vilket gjorde att vi körde de sista timmarna. Det kändes skönt att lämna Nordsjön för lite lugnare vatten och känna på Dansk gemyt. På kvällen fick vi klart för oss att det kan komma stormvindar dagen därpå, ett oväder var på väg. På natten gungade det bra inne i hamnen då vinden tog tag i masterna. Vi tittade på kartan och noterade att vinden som skulle komma under kvällen på styrkor upp till 18-20 m/s hade riktning NV. Vi tyckte att vi borde fortsätta en bit in i LIMFJORDEN och hitta en lämpligare hamn som är lite mer skyddad. Den 8 juli beslöt vi att gå i hamn på ön MORS och samhället NYKÖPING. När vi lämnade THYBORÖN satte vi bara det lilla förseglet och gjorde lite mer än 6 kn i vinbyar upp mot 14-16 m/s. 35 nm tog 5 timmar med en kvarts stopp för en bro! NYKÖPING var ett lite trevligt samhälle på östra sidan av MORS väl värt ett besök. Här låg vi skyddade från nattens vindar men vi vindarna skulle öka under den 9 juli så vi blev kvar en dag extra. Den dagen var blåsig!! Under eftermiddagen ville jag inte lämna båten då det ryckte och slet i alla förtöjningar. Vi hade sjölä men vinden tog tag i master och med styrkor i byarna över 20 m/s, då kränger det ordentligt.

Idag är det den 10 juli och vi har varit i båten i 10 veckor. Vi har hela tiden (nästan) undrat var sommaren är, det har tyskar, holländare, belgare, fransmän och engelsmän också gjort. Efter den här stormen kan man undra om hela sommaren blåste bort, synd bara att det var den här sommaren som vi fick möjlighet att segla till ”Medelhavet”.

Idag skall vi fortsätta genom LIMFJORDEN till staden HALS som ligger på östsidan, därifrån har vi tänkt oss att fortsätta till LÄSÖ och vidare till svenska västkusten.

Väl mött nästa gång vi får internet! 🙂