Magnus Johansson resedagbok nr 5, 29 maj

En kort resa på kanalen

Vi lämnade BORKUM den 25 maj i svaga vindar för segel och båten gjorde endast 2,5-3 knop genom vattnet men med tidvattnet med oss låg vi på 5-5,5 knop med fart över grund. Det kändes riktigt bra att få lite mindre vind, för som sagt den här resa hittills har blåst något otroligt mycket.

Vi kom till DELFZIJL kl 1620 och kunde passerat ut från slussen kl 1630 och vi var enda båten! Det här var lite annat än Kielkanalen och liknade mycket mer Göta kanal. Kanalen slingrade sig fram lite högre än landskapet så man tittar ner på fält och betande djur. Så mötte man dem, de stora kanalpråmarna med bil på taket som trafikerar de stora kanalerna. Alltid med blommor i fönstren i den hytt som verkar vara deras hem. Vi ville till GRONINGEN, som låg ca 15 distans från DELFZIJL, innan broarna stängde kl 1900. Det märktes att brovakterna hade lite koll, för när vi närmade oss den sista bron kl 1855 så öppnade han den utan att vi behövde göra någon anmälan, han ville väl säkert hem så fort som möjligt.

För att få en bro öppnad så anmäler man sitt behov genom att trycka på en knapp som sitter på en stolpe. Allt står på Holländska och det är inte lätt att förstå, men våra vänner från Tyskland hade antytt att det var så man gjorde, vilket stämde väl när vi kom till broarna.

Vi fick en plats i GRONINGER MOTORBOOT CLUB. Hamnkapten var väldigt trevlig men han kunde inte ett ord engelska utan förklarade allt på Holländska för oss, mest blev det på tecken då han insåg att vi inte förstod. Det mesta går att lösa om man är positivt inställd och inte är stressad. Vi fick fickparkera i den smala hamnen men djupet var bra så vi fick en ”stabil plats” mellan en motorbåt och bryggan.

Dagen därpå skulle vi börja vår kanalfärd och när vi passerat bro nummer två, efter ca 500 m meddelar brovakten att slussen efter GRONINGEN var skadad och reparerades under dagen, troligen skulle den vara klar i morgon bitti. Det var bara att gå till kaj och vi fick lägga oss vid Österhamnens marina, som låg i centrum av staden. Vi fick en trevlig tur på stan och en semesterdag på land.

Den 27 maj var det äntligen dags att kunna starta vår kanalfärd. Kl 0900 passerade vi första bron i en konvoj på 8 båtar och vi följdes åt fram till vi måste avbryta vid 14-tiden. Att passera själva GRONINGEN tog ca 1 timma och det var 10 broar som skulle öppnas.

Jag har lärt mig att man skall vara noggrann i sin planering och det har jag varit. Vi har läst reseberättelser och studerat fakta med att kontrollera med individer som gått kanalen vad som stämmer, så har gjort under den här resa också med de tyskar vi mött. Det står i kanalen att djupet på en båt får vara max 1,8m men de vi pratat med säger att båtar på 2,3m har passerat så en båt på 2m djup är inget problem, men se det var det. Det mest retsamma är att vi var nästan framme vid ZOUTKAMP där vattnet blir avsevärt djupare, men det hjälpte inte, det tog stopp! I kolonnen hade vi en MALÖ 39 som hade ett djup på 1,85m dvs 15 cm mindre än vi. När vi kom in i det smala partiet där det framgick i sjökortet att det var 1,7m djup så såg man att MALÖ-båten saktade in och att motorn fick jobba hårdare, han hade gått in i leran. När vi kom saktade det också in och jag ökade gasen men helt plötsligt satt vi still. Vi fick backa och försöka hitta en annan väg, mittfåran måste finnas någonstans!? Vi gjorde ett nytt försök, men det blev samma resultat. Där stod vi mitt i kanalen och alla andra båtar kört förbi, vågade vi chansa en gång till. Vi backade ut lite längre och försökte hitta en ny väg men icke, vi satt fast igen. Nu vågade jag inte pressa på mer då jag inte visste hur långt det här partiet var grunt. Fastnade vi ordentligt så måste någon dra bort oss och det har jag hört vara väldigt dyrt. Vi tog ett beslut att åka hela vägen tillbaka igen och han precis passerade den sista bron innan GRONINGER MOTORBOOT CLUB kl 1900, där vi gick in för natten, trötta och besvikna. Vi pratade med en annan i hamnen som sa att man kört båtar där med djup på 2,3 så det hade gått. Det gjorde dock inte det för oss, vi fann aldrig den fåran som de hade gått.

Nu funderar vi på vad vi skall göra men vi måste ut i Nordsjön igen och gå runt NO delen av Holland för att sedan se vart vi kan komma in i kanalerna igen.

Ibland när man får lite motstånd blir det mesta så svart, just nu känns det så. Vi har varit ute och seglat i tre och en halv vecka. Vi har haft kulingvindar i över en och en halv vecka och övrig tid så har vinden legat på mellan 8-12 m/s, så gör den även idag här i GRONINGEN. Vi visste att vinden till stor del kommer från SV vilket gör att vi får motvind, men med en sådan stark vind vi haft emot oss så har det inte gått att segla på grund av sjö och tidvatten. Sol har vi haft några dagar men mest har det regnat, nästan varje dag har det kommit en skur. Vinden är kall och när vi seglar sitter vi med varma ställ, mössa och handskar. Temperaturen i vattnet har stigit till 13-14 graden och här i kanalen till 16 grader, värmaren går på natten. Vart tog den lilla sommaren vägen som vi trodde skulle komma? Nåja, efter regn och rusk kommer alltid solen… J