Category Archives: Resedagbok

En kort resa på kanalen

Vi lämnade BORKUM den 25 maj i svaga vindar för segel och båten gjorde endast 2,5-3 knop genom vattnet men med tidvattnet med oss låg vi på 5-5,5 knop med fart över grund. Det kändes riktigt bra att få lite mindre vind, för som sagt den här resa hittills har blåst något otroligt mycket.

Vi kom till DELFZIJL kl 1620 och kunde passerat ut från slussen kl 1630 och vi var enda båten! Det här var lite annat än Kielkanalen och liknade mycket mer Göta kanal. Kanalen slingrade sig fram lite högre än landskapet så man tittar ner på fält och betande djur. Så mötte man dem, de stora kanalpråmarna med bil på taket som trafikerar de stora kanalerna. Alltid med blommor i fönstren i den hytt som verkar vara deras hem. Vi ville till GRONINGEN, som låg ca 15 distans från DELFZIJL, innan broarna stängde kl 1900. Det märktes att brovakterna hade lite koll, för när vi närmade oss den sista bron kl 1855 så öppnade han den utan att vi behövde göra någon anmälan, han ville väl säkert hem så fort som möjligt.

För att få en bro öppnad så anmäler man sitt behov genom att trycka på en knapp som sitter på en stolpe. Allt står på Holländska och det är inte lätt att förstå, men våra vänner från Tyskland hade antytt att det var så man gjorde, vilket stämde väl när vi kom till broarna.

Vi fick en plats i GRONINGER MOTORBOOT CLUB. Hamnkapten var väldigt trevlig men han kunde inte ett ord engelska utan förklarade allt på Holländska för oss, mest blev det på tecken då han insåg att vi inte förstod. Det mesta går att lösa om man är positivt inställd och inte är stressad. Vi fick fickparkera i den smala hamnen men djupet var bra så vi fick en ”stabil plats” mellan en motorbåt och bryggan.

Dagen därpå skulle vi börja vår kanalfärd och när vi passerat bro nummer två, efter ca 500 m meddelar brovakten att slussen efter GRONINGEN var skadad och reparerades under dagen, troligen skulle den vara klar i morgon bitti. Det var bara att gå till kaj och vi fick lägga oss vid Österhamnens marina, som låg i centrum av staden. Vi fick en trevlig tur på stan och en semesterdag på land.

Den 27 maj var det äntligen dags att kunna starta vår kanalfärd. Kl 0900 passerade vi första bron i en konvoj på 8 båtar och vi följdes åt fram till vi måste avbryta vid 14-tiden. Att passera själva GRONINGEN tog ca 1 timma och det var 10 broar som skulle öppnas.

Jag har lärt mig att man skall vara noggrann i sin planering och det har jag varit. Vi har läst reseberättelser och studerat fakta med att kontrollera med individer som gått kanalen vad som stämmer, så har gjort under den här resa också med de tyskar vi mött. Det står i kanalen att djupet på en båt får vara max 1,8m men de vi pratat med säger att båtar på 2,3m har passerat så en båt på 2m djup är inget problem, men se det var det. Det mest retsamma är att vi var nästan framme vid ZOUTKAMP där vattnet blir avsevärt djupare, men det hjälpte inte, det tog stopp! I kolonnen hade vi en MALÖ 39 som hade ett djup på 1,85m dvs 15 cm mindre än vi. När vi kom in i det smala partiet där det framgick i sjökortet att det var 1,7m djup så såg man att MALÖ-båten saktade in och att motorn fick jobba hårdare, han hade gått in i leran. När vi kom saktade det också in och jag ökade gasen men helt plötsligt satt vi still. Vi fick backa och försöka hitta en annan väg, mittfåran måste finnas någonstans!? Vi gjorde ett nytt försök, men det blev samma resultat. Där stod vi mitt i kanalen och alla andra båtar kört förbi, vågade vi chansa en gång till. Vi backade ut lite längre och försökte hitta en ny väg men icke, vi satt fast igen. Nu vågade jag inte pressa på mer då jag inte visste hur långt det här partiet var grunt. Fastnade vi ordentligt så måste någon dra bort oss och det har jag hört vara väldigt dyrt. Vi tog ett beslut att åka hela vägen tillbaka igen och han precis passerade den sista bron innan GRONINGER MOTORBOOT CLUB kl 1900, där vi gick in för natten, trötta och besvikna. Vi pratade med en annan i hamnen som sa att man kört båtar där med djup på 2,3 så det hade gått. Det gjorde dock inte det för oss, vi fann aldrig den fåran som de hade gått.

Nu funderar vi på vad vi skall göra men vi måste ut i Nordsjön igen och gå runt NO delen av Holland för att sedan se vart vi kan komma in i kanalerna igen.

Ibland när man får lite motstånd blir det mesta så svart, just nu känns det så. Vi har varit ute och seglat i tre och en halv vecka. Vi har haft kulingvindar i över en och en halv vecka och övrig tid så har vinden legat på mellan 8-12 m/s, så gör den även idag här i GRONINGEN. Vi visste att vinden till stor del kommer från SV vilket gör att vi får motvind, men med en sådan stark vind vi haft emot oss så har det inte gått att segla på grund av sjö och tidvatten. Sol har vi haft några dagar men mest har det regnat, nästan varje dag har det kommit en skur. Vinden är kall och när vi seglar sitter vi med varma ställ, mössa och handskar. Temperaturen i vattnet har stigit till 13-14 graden och här i kanalen till 16 grader, värmaren går på natten. Vart tog den lilla sommaren vägen som vi trodde skulle komma? Nåja, efter regn och rusk kommer alltid solen… J

Ändrade planer!

När vi lämnade CUXHAVEN så var mina beräkningar mer rätt än fel denna gången och vi fick bra hjälp av tidvattnet. Det skulle blåsa mellan 6-8 m/s viket det gjorde. Innan vi kom ut på fritt vatten såg vi mörka moln från väster och helt plötsligt kom det en vindkantring och en ökning av vinden till mellan 10-13 m/s och i byarna upp till 16 m/s så vi fick reva seglen och köra ut från den smala farleden. Vi körde med vinden i nosen, som vanligt, under ca 40 min därefter kunde vi vända norr ut och sätta segel detta samtidigt som vinden minskade tillbaka till 6-8 m/s. Vi seglade sedan med god fart, mellan 7-9 kn, in i hamn på HELGOLAND.

Vinden ska, enligt tidigare väderleksrapporter, nu vända så vi skulle få nordliga vindar under ett antal dagar. Men efterhand som denna dag skulle komma flyttas bara denna tidpunkt framåt och någon ändring av vinden kunde vi inte se på ytterligare ett par dagar. Vi pratade med ett trevlig tyskt par som var på väg till Island under sin segling. De rekommenderade att vi skulle ta kanalerna i Holland för att på så vis bli lite mer väderoberoende och komma söderut. Vi hade ju tänkt att besöka dessa kanaler på väg hem, lite beroende på hur mycket tid vi hade kvar. Efter ett dygns betänketid fattade vi beslutet att ta vägen genom Holland nu på nedvägen istället.

Nu var det ju bara ett krux och det var att komma från HELGOLAND!? Den 21/5 fanns det en lucka som skulle ge V-NV vind och skulle, om det blåste lite NV, ge bra möjligheter till segling. Vårt mål var att komma till BORKUM i NV delen av Tyskland och på gränsen till Holland, för att sedan gå in i kanalerna via DELFZIJL. Jag fick en rekommendation att vänta ytterligare några dagar för då skulle det komma en dag med nordlig vind, men vi (jag) tog inte den rekommendationen då vi väntat och väntat och det fanns en möjlighet till NV vind.

Vi startade redan kl 0530 den 21:a för att nyttja tidvattnet. Inledningsvis blåste det V vind men den kunde ju gå över till NV…. Fritidsbåtar får inte vistas i de stora farlederna utan om en farled skall korsas så skall det ske i 90 grader. För oss innebar en korsning av farleden att vi åkte lite bakåt. När väl passagen var klar började tidvattnet att vända samtidigt som vi fick vinden i nosen i en styrka av 8-11 m/s. Vi kunde göra ett långt slag och kom en bra bit upp med sedan var det dags att slå. Vi gjorde ett slag och efter en halvtimma slog vi tillbaka och när vi var framme i samma linje som vi startat det första slaget hade vi vunnit ungefär 400 m!!!!! Nu hade vi lite tur för att vinden började minska vilket gjorde att vi kunde köra en stund utan att få de värsta vågorna över oss. Strax innan man viker öster ut för att gå in i farleden till BORKUM började vinden öka igen till 10-13 m/s och vi pressade oss igenom vågorna under en halvtimma innan vi kunde vika av och sätta Genuan för att segla de sista 8 nm. Resan hit var jobbig och det var inte roligt, den tog 15,½ timma och vi skulle självfallet lyssnat på tysken som inte rekommenderade att gå just idag utan väntat på den nordliga vinden. Det är inte samma sak att segla i dessa vatten som det är i Östersjön och det märks tydligt när vinden är emot oss och sedan kommer ett tidvatten på 1-2 kn, då åker man bakåt.

Dagen där på skulle vi fortsätta färden till DELFZIJL för att gå in i kanalerna. Vår båtgranne, en tysk som bott i Holland, meddelade att det inte var någon bra idé att gå in i kanalerna den här helgen. Han förklarade att det är pingst och varje Holländare med båt är ute på kanalerna, det blir totalt igensatt både i slussar och hamna, så han rekommenderade att gå in efter helgen.

Vid det tillfället fick jag lite beslutsvånda. Skulle vi lyssna på den här erfarenheten eller skulle som vanligt tro att allt går bra? Nu hade jag väl lärt mig läxan att lyssna på de som har lite erfarenhet och inte uppfinna hjulet varje gång igen. Vi valde att ligga kvar i fyra nätter i BORKUM i en trygg och säker marina med vatten och el samt lite tillgång till internet.

I hamnen mötte vi en annan tysk med sin fru som just startat sin 2,5 års segling från HAMBURG. Han informerade oss att Portugals kust kan vara jobbig när man åker norr ut, man får hård vind från NV emot sig. Helena och jag började föra en diskussion med hänsyn till att vi nu varit ute i tre av våra sex veckor söder ut, vart skall vi gå och hur mycket vill vi pressa. Än en gång fick vi lite visdomsord från Thomas Hammarström som sa; ”För seglaren har resan inget mål. Själva färden är målet i resan”.

Vi kommer nu ta möjligheterna att se oss lite omkring i Holland när vi passerar förbi. Resan kommer vara ca 200 nm och bedöms ta runt en vecka. Men att åka så här långt och bara ”passera” tycker vi inte är någon bra idé utan vi tar den tid som behövs och ev lägger vi på en vecka för ”nedfärd” då vi inte kommer gå kanalerna när vi går hem.

Idag är det lite halvmulet och vi skall ta våra cyklar och göra en utfärd för att bekanta oss med ön. Imorgon är tanken att gå under förmiddagen, för att med tidvattnet gå till DELFZIJL.

De sista två dagarna har vädret blivit lite lugnare men det blåser fortfarande SV vindar. Solen har börjat titta fram och vi känner att sommaren börjar närma sig. Värmaren går fortfarande under nätterna men det är främst sjövattnet som kyler båten då det endast nått upp till 12-13 grader.

Lärdomen för den här lilla resan framgår väldig klart;

Lyssna på erfarenheter från lokalbefolkningen! J

Det är många som sagt åt mig att skriva några rader så de både vet var vi är men också vad vi planerat, hur vi gör och vad vi lärt oss.

I båten finns Magnus och Helena och vi har inte bjudit in några gästseglare under tiden då vi känner att vi inte vill vara bundna till några tider eller platser på vår färd. Båten är en Najad 441 som är 13,5 m lång och 4 m bred, väger 15 ton och har en segelyta på ca 100 m2, byggd 2000. Båtens namn är Rendezvous.

Varför vill man åka till Medelhavet? Mina drömmar började redan vid 17-års ålder då jag pratade med min pappa och vi bestämde att vi skulle göra en sådan resa. 35 år senare får jag möjligheten att planera och genomföra 4 månader i segelbåten och vårt mål är Medelhavet. Tyvärr kunde min pappa aldrig genomföra sin resa. Helena har jag lockat med och hon är en riktigt sjöbuse när det gäller båtar (Viking, Siljaline) När vi köpte Rendezvous för 6 år sedan hade vi ett mål att kunna segla söderöver med en stabil båt som inbjöd till bra säkerhet och komfortabelt livsstil och bra segling. Vi visste då inte om vi kunde åka, men vi hade en dröm.

Planeringen började redan för två år sedan med att försöka få ledig. Att var pensionär och åka iväg är relativt enkelt, men att få ledig under så lång tid när man är i arbetsförd ålder kräver både planering och bra arbetsgivare. Vi hade tur och fick klartecken från våra arbetsgivare vilket gjorde att vi kunde starta planeringen på riktigt. Jag gick kurs för utsjöskeppare och kanalintyg för att få kunskap om navigation under lite mer svårare förhållanden än att gå över Östersjön till Åland. Båten var på varv förra året för en genomgång och vi båda har lyssnat på föredrag och läst reseböcker om andra som åkt iväg till olika platser.

Vi båda har haft tur för under dessa två åren har jag bytt chef och Helena bytt arbetsplats, men vi har fått förmånen att hålla kvar vid vår ursprungliga plan.

Vad vill vi med resan? Sanningen ligger nog i både att få uppleva ett äventyr som att få besöka nya platser med vår egen båt. Hur långt måste vi komma? Vi har inget speciellt mål utan inser att tiden styr en hel del. Vi har sagt att vi, under våra 16 veckors ledighet, seglar söderöver under 6 veckor och tillbaka under resterande tid. Vi hoppas då att få möjlighet att besöka olika platser utan stress på tillbakavägen. Om vi kommer till Medelhavet så är vårt slutmål Mallorca, men vi behöver inte komma dit, det viktigaste är att vi känner att resan är bra och väl värd sin tid och sina kostnader.

Starten på resan

Vi hade som mål att startar den 1 maj kl 1600 från hamnen, vi kom iväg 21 timmar senare. Varför tog det längre tid? Ja, det finns flera skäl men 1 maj i år var inte så varm utan regnig och varför gå i regn?

Jag lämnade ordförande klubban på kansliet till Sten Stabo, och den 2 maj kl 1315 kunde vi lämna hamnen i Enköping. För tillfället är det en sak som inte fungerar och det är vår watermaker. Den som producerar vårt färskvatten och den enda sak i år som varit inne på service?! Vi känner att det är något som vi vill få att fungera och förhoppningsvis kan vi få tag i vår serviceman under måndag i Stockholm.

Vårt mål var HAGSKÄR utanför HERRESTAVIKEN där det finns en pontonbrygga som vi lätt kan lägga oss vid. Innan vi åkte så hann vi inte med att vaxa upp skrovet på Rendezvous, men vid en låg ponton går det ganska enkelt att putsa upp de båda sidorna när man når hela ytan.

Äntligen måndag och någon som kunde ge lite bidrag på hur watermakern kunde åtgärdas. Luft i system var den troliga åtgärden och när allt verkade fungera kunde vi segla vidare. Nåja segla vidare var väl att ta i, när man har segelbåt har man motvind vilket gjorde att vi körde. Vi lämnade slussen och Mälaren kl 1330 och fortsatte vår färd söder ut. Det var en sak vi inte fick kontrollerat ordentligt med watermakern, om den producerade något vatten? För att göra den kontrollen ville vi ha elström och då kom vi till TROSA. Normalt när man kommer till TROSA hamn så är det ofta fullt, idag var det bara två båtar som låg där när vi kom in. Vi kunde koppla in ström och watermakern startade perfekt men något vatten kom inte, jag blir så trött!!!!!

Tipset från den här rapporten är att man kollar allt man vill ha att fungera innan sista veckan för avfärd. Men det får aldrig vara så att allt måste fungera för då lär båten aldrig lämna kajen.