Author Archives: Ordföranden

Hemma igen!

Ofta säger man att om avslutningen är bra så är hela resan bra, både jag och Helena kan hålla med om det. Vi har sedan vi kom tillbaka till fastlandet legat i naturhamnar, solat, pillat oss i naveln, grillat och bara varit i denna efterlängtade värme som vi saknat så under resans gång.

När man fått möjlighet att besöka Europa och titta avundsjukt på deras långa härliga sandstränder så kan jag bara konstatera att man är lite hemmablind. Västkusten med dess kala härliga klippor och Stockholms skärgård med alla dessa skogbeklädda öar är helt fantastiska för någon med fritidsbåt. Att utan dyra hamnavgifter kunna lägga till på en plats, nästan var som helst, och utan att fundera på något tidvatten. Sverige är faktiskt fantastiskt!

Innan vi gick in i hamnen i Enköping provade vi att tömma septiktankarna vid den nya toatömningsstationen på Klubbis, vilket fungerande alldeles utmärkt. Jättekul att vi har kunnat sätta upp en anläggning där det är mycket båtar och att vi som finns ute i Klubbis slipper åka in till Hamnen. Det är dock så att flera hamnar som vi passerat saknat tömningsmöjligheter fastän det från 1 april i år är lag på det. Bra att vi i ESS uppfyller lagen!

Kl 1720 onsdagen den 19 augusti, efter tre månader och 19 dager, körde vi in hamnen där vi startade resan. Vi kom inte riktigt så långt som vi hade tänkt men, som jag skrivit tidigare, det är nog själva resan som var målet.

Vi har träffat många trevliga människor från olika länder, fått hjälp i hamnar när man anländer av leende främmande människor. Insett att det där med tidvatten inte är så besvärligt om man tänker till lite samtidigt som det både kan minska och öka vår fart. Kanalerna i Holland är värt ett eget kapitel, när man åker mitt i städerna och bara kan lägga till vid kanten och gå upp till staden.

Vi har totalt seglat 2640 nautiska mil, kört 243 timmar med motorn, förbrukat ca 1000 liter diesel. (både värmare och elverk inkluderar i den förbrukningen)

Vi har fått en massa erfarenheter som vi tar med oss i vår framtid, några av dessa vill vi gärna dela med oss.

• Det finns ingen skärgård i Europa vilket gör att man blir väldigt väderberoende. Den största lärdomen vi tar med oss är att ha TID. Tid för att ligga och vänta på bra väder eller rätta vindar.
• Ha uppdaterade sjökort, tidvattentabeller och hamnbeskrivningar. Detta är ett måste för att inte köra fel och kanske gå på grund eller få dryga böter om man gör fel. Ex; boten för att inte korsa en trafikled på rätt sätt i Tyskland är 1000 euro. Där kan hela semesterkassan gå… Att resa med båt i Europa är inte svårt utan det är som hemma och kan verkligen rekommenderas, dock måste man vara lite påläst och tänka till lite innan.
• Lyssna väder utsändningar, eller helst, ta del av information på internet. Ha gärna någon hemma som kan hjälpa till med lite väder om internetet inte skulle fungera i en hamn. Sjörapporterna på VHF, om man inte förstår språket utan håller sig till engelska så kan den vara lite knackig beroende på vem som pratar och då förstår man inte om det är något väsentligt. Är man på internet så använd gärna mer än en vädersajt och då bör det vara officiella sajter som ex Danmarks DMI som sträcker sig hela vägen från Stockholm till Dover.
• Det finns hamnar på ungefär max 50 sjömil mellanrum om man har ett djupgående på max 2 meter. Det innebär att man kan genomföra en sådan här segling utan att köra ”nattpass” ända ner till Biscaya.
• Om du har stark motvind och tidvatten emot dig, stanna kvar i hamnen till det blir bättre väder. Du åker baklänges om du seglar!!
• Prata med båtgrannar när du kommer till en hamn. Ofta har de något att berätta som man kan ta med sig om hamnar, tidvatten eller bra platser att besöka.
• Ta alltid det säkra före det osäkra. Efter som du inte har några öar som skyddar så byggs det upp höga vågor. Det behöver inte vara svårare än Östersjön men det är lite annorlunda och man kan bli väldigt liten på ett stor hav.
• Internet fungerar inte alltid i hamnar även om det framgår att det finns WiFi. Det tar lång tid att laddar ner en sida och ofta kunde vi inte ladda ner filer som var bifogade i mejl utan endast läsa mejlet. I Dunkerque, Frankrike, fick vi sitta på toaletten i servicehuset för att få internet.

Vi har upplevt resan väldigt positivt och har som idé, om vi är friska och det finns möjlighet, att genomföra en förnyad resa när vi i framtiden blir pensionärer. Vi skall då ha gott om tid så vi kan vänta ut dåligt väder och lugnt och fint kunna komma till våra mål….

På tal om mål så kom jag inte till Medelhavet som var min dröm. Men en dröm kanske skall vara just en dröm så man har något att se fram emot. Jag tror att drömmen en gång kan gå i uppfyllelse 🙂

Vi vill sända ett stort TACK till Er alla som läst och följt vår resa. Tack till alla Er vi träffat när vi kom hem som ställt frågor och hälsat oss välkomna tillbaka. Det känns jättekul att Ni följt med på vår drömresa.

Vi vill rikta ett stort och speciellt tack till Thomas Hammarström som under vår Europaresa försett oss med väderrapporter. Jag har, när vi haft möjlighet, titta och jämfört 2-3 sajter medan Thomas har haft 4-6 olika. Dina prognoser och tips har varit ovärderliga för oss. Stort TACK!!

Borta bra men hemma bäst!

Tack och på återhörande!

Besättningen på S/Y RENDEZVOUS

Helena och Magnus Johansson

Vår intenetdator slutade att koppla upp efter förra Resebrevet och när vi väl fick till en annan dator så hade hamnarna lite dålig uppkoppling för att göra nedladdningar. Ber om ursäkt, men det är förklaringen varför Resebrevet dröjt.

Svenskt vatten!

Vi passerade MARSTRAND och kunde konstatera att Stockholmare pratar om SANDHAMN, SANDHAMN är ingenting mot vad detta lilla samhälle är. Om ni har vägarna förbi så rekommenderar jag ett besök. Tar ni båten dit så skall ni vara beredda på överfulla hamnar om ni går i semesterperioden. Vi passerade bara förbi och var tacksamma för att vi hade valmöjligheten att gå i hamn eller ligga vid en ö.

Från MARSTRAND kommer man in i GÖTEBORGS skärgård. Öarna här är lite större och samtliga är bebodda med fina villor, ofta med glaspartier mot vattnet. Det går ett antal stora bilfärjor ut till öarna, så många jobbar i GÖTEBORG och bor här ute.

Efter KUNGSBACKA minskar öarna till några få kobbar för att sedan försvinna och bli en strandremsa, och så ser kusten ut fram till KARLSKORNA skärgård. Vi hamnade i alla fall i BUA för natten då det skulle börja blåsa kuling. Dagen därpå fortsatte den starka vinden och vi valde att ligga kvar en dag extra. Det är märkligt att det inte finns något mellanting den här sommaren, antingen blåser det mycket eller så blåser det ingenting.

Den 24 juli skulle vinden mojna på eftermiddagen och vi hade ca 75 nm att gå för att komma till HELSINGÖR. Vi startade kl 0430 för att få den sista urblåsningen och sedan hamnade vi på bättre vindar runt 8-10 m/s. Vindarna avtog norr ifrån vilket gjorde att vi kunde behålla den fina vinden även en stund på eftermiddagen. Vi kom in till HELSINGÖR kl 1530 och hade då avverkat 76 nm, ganska bra fart och kul segling i fint väder.

Dagen därpå fortsatte vi till KÖPENHAMN. Det hände en liten kul grej när vi lämnade HELSINGÖR. Vi hissade segel och fick bra fart direkt ca 4 kn genom vattnet. Efter någon minut tittar jag på GPS´n och ser då att vi gör 0,5 kn över grund. När jag tittar in mot land ser jag att vi inte rört oss sen vi hissade segel!! Strömmen precis utanför hamnen låg på mellan 3-4 kn och vi fick lirka oss ut en bit för att kunna göra fart, men tyvärr fick vi behålla en motström på 1-2 kn under hela dagen. I KÖPENHAMN kan man ligga inne i stan vid Christiania. Man måste passera en bro men sedan liknar det här området mycket AMSTERDAM. Serviceanläggningarna kanske inte är de bästa men man ligger mitt inne i stan och det är trång med många båtar, men centralt…

Efter KÖPENEHAMN hade vi som mål att komma till BORNHOLM så fort som möjligt. Efter tre nätter KÖPENHAMN skulle det bli lite sydliga vindar på 9-12 m/s. Helena använder sjösjukeplåster varje dag för att må bra och jag brukar ta det när vi gått längre sträckor eller att sjön bedöms bli lite gropig. Hon frågade mig om jag skulle ha ett plåster, – Plåster här i Östersjön….?? -Nej, det behövs inte! När vi lämnade FALSTERBOKANALEN var jag inte så stursk längre, jäklar vilken sjö och vilka vågor! Jag hade inte upplevt det på hela vår resa och hade gärna haft ett sjösjukeplåster.

Vi ville inte gå direkt till BORNHOLM då vi hade dessa vågor som kom snett in från aktern, utan valde två mellanlandningar i små fiskehamnar, ABBEKÅS och SKILLINGEN. Två mycket bra ställen att lägga till i om man är på genomresa och enbart skall ha en övernattning. Båda ställena har restaurang i anslutning till hamnen så det är inte några öde-ställen utan har alla faciliteter.

ALLINGE på BORNHOLM hade vi aldrig besökt och självfallet hade den det danska gemytet med flera restauranger precis vid hamnen, jättetrevligt. Tyvärr var detta den dyraste hamnen som vi har lagt till i hittills på vår resa, en natt för vår båt 460 SKR!!! Så bra var inte hamnen så vi valde att komma till CHRISTIANSÖ redan dagen därpå den 31/7. Vi hade fin västlig vind på ca 10 m/s och vi seglade bara med genuan och gjorde ca 7 kn. Vi har tidigare aldrig haft möjlighet att besöka CHRISTIANSÖ så vi visste inte riktigt var vi skulle gå in. Ön har två hamnar men det är den södra som är gästhamnen, den norra har inga bryggor och färjorna går in där. Hamnarna ligger i N-S riktning och kan ha en hel del sjö om det blåser så, nu var det ju västligt så det skulle inte vara något problem. Problemet som dök upp var att infarten var ganska trång och hade grund på båda sidor. Den starka vinden gjorde att vi fick vågor på 1-1,5 meters höjd och kör man in en båt i sidled och får en sådan våg på sig så kommer den att flytta båten, som då kan hamna uppe på grundet. Vi väntade lite och hittade en lucka med mindre vågor och gav bra fart på motorn och på så sätt kom in utan några problem, men lite oro hade jag haft i magen…

Har ni vägarna förbi CHRISTIANSÖ ta chansen att besöka den och även lägga lite pengar på att gå ut och äta på värdshuset som finns där, mycket gott och trevligt.

Vi hade nu bestämt oss för att gå direkt till GOTLAND i ett svep, 176 nm. Vi startade på morgonen den 1/8 och hade som mål att komma in till VISBY den 2:e tidigt på kvällen. Nu ville det sig inte så då vindarna mojnat och vi fick lov att börja köra under natten. Vi valde att gå in till BÖDA på ÖLAND då vi såg att om vi fortsatte skulle vi komma till VISBY inom sju timmar, dvs en angöring ca kl 2200 på kvällen. Vi hade fint väder så vi tog en lugn kväll med grillning och en god flaska vin som avnjöts i en underbar solnedgång som enda båten i gästhamnen.

Nu hade vi fått in ett högtryck och med högtryck kommer mindre vindar så vi fick köra hela de 44 nm som var kvar till VISBY. Två dagar i staden därefter åkte vi upp till LICKERSHAMN för att få ett bra utgångsläge till GOTSKA SANDÖN samtidigt som vi hälsade på våra grannar från ENKÖPING som har sommarhus där.

Nu började det kännas som om sommaren hade kommit. Strålande sol och varma kvällar. Det hade vi inte haft mycket av under vår resa. Den 7/8 skulle det blåsa lite mer från söder och vi funderade på om vi skulle gå upp mot GOTSKA SANDÖN. När vi tittade på prognosen såg vi att vindarna skulle vara svaga runt GOTLAND och dagarna efteråt hade också lite vind. Vi ville inte sitta och köra motor fram och tillbaka då vi tyckte att vi kört tillräckligt den här resan. Vi bestämde oss för att GOTSKA SANDÖN fick ligga i träda till en annan säsong och vi skulle använda den vind som var för att ta oss tillbaka till fastlandet och ge oss några bra dagar i STOCKOLMS skärgård.

Vid 18-tiden den 7:e lämnade vi LICKERSHAMN och satte segel med vinden i nästan läns mot NYNÄSHAM. Nu förföljde vindriktningen oss något och tyvärr uteblev den lite kraftigare vinden som vi ville ha, vilket gjorde att vi guppade omkring ute på ÖSTERSJÖN under natten. Till slut fick vi börja köra annars hade vi inte kommit in över huvud taget den dagen.

Vi ligger nu i skärgården utanför NYNÄSHAMN och kommer sakta att röra oss norr ut för att den 17 augusti gå in i MÄLAREN igen via Hammarby slussen.

Vi kommer skriva ett sista och avslutande Resebrev när vi kommit hem och då dela med oss av de lärdomar som vi dragit under resan. De sista dagarna vi nu har kvar av vår långresa kommer vi att ta som lite semester och bara koppla av. Slippa göra några längre planeringar avseende rutter och mat, bara få lov att ”vara” litegrand.

På återhörande efter den 18 augusti.

Svenskt vatten!

När vi lämnade NYKÖPING (danska MORS) den 10 juli blåste det kuling. Vi visste att den skulle avta framåt kvällen men just då när vi lämnade blåste det rejält. De första fyra timmarna seglade vi bara med kutterseglet och gjorde mellan 5,5-6,5 kn. När vi passerade ÅLBORG så minskade vinden markant och vi kunde sätta fulla segel för att segla de sista 20 nm till HALS. Vi kom in i en välpackad hamn, det syntes att det varit dåligt väder. Vi fick dock plats som tredjebåt och kunde få en bra nattvila.

Den 11 juli hade vinden tagit slut. Det fanns väl ingenting kvar att få ut så som det blåst de senaste tre dagarna. Kattegatt var nästan helt stilla och vi fick köra med motorn till LÄSÖ. När blåsten lagt sig såg vi att många båtar som varit inblåsta lämnade sina hamnar, så var det också på LÄSÖ. Vi fick en plats utanpå en annan båt men efter oss kom det tre andra båtar som kom på oss. Fem båtar en landförtöjning, det var tur att det inte började blåsa för då hade hela paketet antingen gått på land eller i bryggan. LÄSÖ ligger endast 27 distans från GÖTEBORG och det märktes. Avståndet är bra för barnfamiljer och för ett killgäng som bara vill segla över eller köra över med sin motorbåt. När vi var där var det ganska mycket väsen, inte på något sätt dumt väsen utan bara mycket stoj. Vi valde därför att gå vidare dagen efter mot Sverige.

Varför åker vi till västkusten? Förra året låg båten på Najadvarvet för en genomgång och då var det en kontroll som jag bett om som de glömde. Det var dock ingen viktigt kontroll men de hade glömt den och erbjöd att lyfta båten om vi hade vägarna förbi. När vi lämnade LÄSÖ hände en sak som får betecknas som tur i oturen. Någonting fastnade i bogpropellern som gjorde att ett blad gick av och obalansen gjorde att hela båten skakade när vi körde den. Vi fick inget tryck när vi körde den och vibrationerna gjorde att jag var rädd att något annat skulle gå sönder. Hur byter man en bogpropeller? Tänk om det hade hänt när vi var nere i Frankrike, hur jobbigt hade inte det blivit. Det var nu söndag den 12 juli och på onsdag hade jag fått tid på varvet för ett lyft, och ja, de kunde fixa en ny bogpropeller.

Ingen vind utan en hel dag med motor till Sverige och klockan 1230 den 12 juli kunde vi sikta Vinga fyr i diset och samtidigt hörde vi ett anrop på svenska i VHF:n, nu kändes det lite som man kom hem:)

Vi stannade två dagar i Uddevalla där jag har mina föräldrar kvar, därefter en dag på varvet och sedan fick vi några dagar ute på öar. Vad otroligt skönt att inte behöva ligga i en hamn, utan vi kan ligga där vi själva vill och helt själva. Under hela resan har vi haft vår jolle med oss. Den har legat på fördäck och inte använts då vi hela tiden behövt nattankra i en hamn. Nu äntligen fick vi chansen att sjösätta och sätta på motorn. Den här veckan har vi haft sol och varmt men kalla vindar. Tyvärr kom det en kuling till som gjorde att vi återvände till Uddevalla för att få lite lugn och bunkra upp det sista inför fortsättningen.

Vi känner nu att vi kan fortsätta vår seglats och har bestämt följande rutt. Vi vill avsluta vår segling med en vecka i Stockholms skärgård med alla sina fina öar. Vi tycker om Danmark och kommer följa danska kusten ner och om vindarna tillåter går vi över till ANNHOLT och fortsätter sedan i sundet ner mot KÖPENHAMN. Därefter blir det BORNHOLM och förhoppningsvis CHRISTIANSÖ. Därefter blir det svenskt vatten och upp till GOTLAND. Vi har aldrig kunnat besöka GOTSKA SANDÖN då detta är ett naturreservat, normalt har vi vår hund Oliver med då kan vi inte gå iland med hänsyn till att hundar är förbjudna på ön. Nu ger det ju möjligheten då han är på ”hundpensionat” att, om vädret tillåter, göra ett besök.

Tisdag den 21 juli lämnar vi Orustområdet och fortsätter mot MARSTRAND, GÖTEBORG och sedan vidare söderut. // Vi kommer nu när vi har internet fortsätta vår reseberättelse med inlägg ca en veckas mellanrum, då vi stannar lite längre på varje ställe.

Ber om ursäkt att vi inte satt in något resebrev förrän nu men internet har varit borta eller för dåligt för att kunna ladda ner något. Vi har knappt kunnat få in sjöväder utan förlitat oss på att få rapporter över sms.

På väg mot Sverige

På eftermiddagen den 26 juni gav vi oss iväg för en 24 timmars segling upp till DEN HELDER i NV delen av HOLLAND. Vi gick efter de tidvattenberäkningar som fanns och det gav resultat, vi fick nästan medström hela resan.

Vädret under natten var hyffsat med sol i början ett ösregn på natten och strålande sol dagen efter med bra vindar. Att segla på natten går bra men det är lite långtråkigt då man inte ser så mycket utan den mesta informationen finns på radar och plotter. Klockan 4 på morgonen började vi närma oss ROTTERDAM, som är den mest trafikerade hamnen i världen, då upptäcker vi pärlbandet igen av båtar både utan för trafikzonen och lika många i trafikzonen. När vi fick passertillstånd var de tydliga med att vi skulle hålla kurs och fart. Vi passerade mellan två fartyg och precis när vi kom in i farleden började strömmen vända och vi fick starta motorn för att passera så som det var tänkt. Jäklar vad mycket fartyg det finns ute på haven, vi slutade räkna efter 75 fartyg utanför ROTTERDAM.

Vi kom i hamn efter 22,5 timmar och hade då avverkat 140 nm. Under natten hade vi båda varit vakna så nu när man kom i hamn var vi lite sega i skallen och det blev en tidig kväll. DEN HELDER är en stor marinbas och vi hade lagt oss vid Marinens yacht club. När man passerade ut ur hamnen mot stan så fick man gå igenom en vakt, vi kunde känna oss trygga i den här hamnen!! Tyvärr regnade det hela dagen så vi såg inte så mycket av stan som vi hade önskat. Nästa dag började ett högtryck växa in och vi fick ett tips om en ö i FRISKSKA ÖARNA som heter VLIELAND. Ön låg ca 30 distans och det var en lämplig resa då vi fick tidvattnet med oss under eftermiddagen. Vi gjorde 32 distans på 4,5 timmar.

VLIELAND var en mysig lite ö med en hamn som liknar SMÖGEN i högsommar, här fick man stänga hamnen då den var full och båtar fick då ankra utanför. Det lilla samhället hade en lång ”Kungsgata” med massa små mysiga matställen och affärer. Stranden på ön var 20 km så det var inga problem att hitta någon ledig plats för den som sökte. Holländarna har en förkärlek för stora skepp som de både kan segla på kanalerna med och ute på öppet vatten. Dagen efter vi anlände till VLIELAND stängdes hamnen redan kl 15 på eftermiddagen, då var den FULL. Inne i hamnen hade man tryckt in 20 stora segelfartyg!! Om ni går in på nätet kan ni säkert se hur hamnen ser ut och då förstår ni att det var fullt. Nu hade sommaren kommit till oss och värmen var kompakt. Vi låg några timmar på stranden men sedan behövde vi röra på oss och cyklade en sväng för att se det lilla samhället. Att inte enbart cykla på centralgatan ger möjligheter att hitta något annorlunda och det gjorde vi. Vi hittade ett gästgiveri med ett hus från början på 1700-talet med lågt i tak och små rum för varje sällskap. Vi hittade en plats under ett parasoll på gården, där de själva odlade kryddorna för alla mat. Mycket gott och mycket trevligt.

Vår fortsatta plan var att gå direkt till HELGOLAND under ett dygn, men efter en titt på väderkartan såg vi att det skulle komma in starka vindar på natten så vi valde att gå halva vägen och hamnade då i BORKUM igen. På natten mellan den 2 och 3 juli hade vi ett åskväder så lyste upp hamnen kontinuerligt i 30 min. Vindstyrkan låg på över 25 m/s och i byarna ännu mer. Vi var tacksamma för att vi valde att ligga i hamn under natten.

Den 4 juli valde vi att gå vidare till HELGOLAND, vi gick på kvällen för att avverka de 80 sjömilen så vi kom fram på morgonen. Under natten var det svaga vindar så vi fick köra nästan hälften av sträckan. När vi närmade oss HELGOLAND kom det ett stort kustbevakningsfartyg som körde efter en liten segelbåt, vi hejade och körde vidare. Efter en stund märkte vi att fartyget började följa efter oss i stället och så hörde jag något på VHF. Jag höjde ljudet men kunde inte uppfatta vad de sa så vi körde vidare, då kom de upp jämsides med en stor megafon och förklarade att vi skulle stoppa motorerna. Vi fick ett påtalande att vi måste passa VHF, vilket vi gör men det kan ju vara bra att ropa upp mer än en gång. Tyskarna är lite roliga, de har ordning och reda och följer alltid protokollet. När de två sjöpoliserna kom ombord hade den ene endast en papperslapp som han skrev upp våra namn och passnummer på. De frågade samma frågor båda två och efter ca 5 min så kom deras rib-båt upp jämsides och lämnade över en pärm, det var pärmen med frågor!? Då tog vi om allt från början och ställde frågorna igen fast med en snabbversion. Allt var klart inom 20 min men min fundering är strukturen på själva genomförandet, annars är de väldigt artiga och trevliga.

När vi anlände till HELGOLAND gick vi direkt för att tanka upp båten. Dieselpriset här är endast 9 kr/litern! Efter upptankning körde vi in i hamnen för att få lite vila efter nattens segling.

Vi stannade bara på HELGOLAND ett dygn och gick dagen efter kl 12 med målet att nå THYBORÖN på västra Danmark, dit det var 155 nm. Det var bra vind på ca 10-11 m/s i halv vind och vi gjorde bra fart och snitthastigheten under kommande 10 timmar var 7,3 kn. Nackdelen med bra vind är att det kommer vågor som motsvarar vindstyrkan och vi hade vågor på 1,5-2,5 meter vilket är lite jobbigt i längden att guppa upp och ner, som tur var fick vi dem inte i ryggen. På morgonen hade vi 35 nm kvar då dog vinden och kom sedan lite svagt bakifrån vilket gjorde att vi körde de sista timmarna. Det kändes skönt att lämna Nordsjön för lite lugnare vatten och känna på Dansk gemyt. På kvällen fick vi klart för oss att det kan komma stormvindar dagen därpå, ett oväder var på väg. På natten gungade det bra inne i hamnen då vinden tog tag i masterna. Vi tittade på kartan och noterade att vinden som skulle komma under kvällen på styrkor upp till 18-20 m/s hade riktning NV. Vi tyckte att vi borde fortsätta en bit in i LIMFJORDEN och hitta en lämpligare hamn som är lite mer skyddad. Den 8 juli beslöt vi att gå i hamn på ön MORS och samhället NYKÖPING. När vi lämnade THYBORÖN satte vi bara det lilla förseglet och gjorde lite mer än 6 kn i vinbyar upp mot 14-16 m/s. 35 nm tog 5 timmar med en kvarts stopp för en bro! NYKÖPING var ett lite trevligt samhälle på östra sidan av MORS väl värt ett besök. Här låg vi skyddade från nattens vindar men vi vindarna skulle öka under den 9 juli så vi blev kvar en dag extra. Den dagen var blåsig!! Under eftermiddagen ville jag inte lämna båten då det ryckte och slet i alla förtöjningar. Vi hade sjölä men vinden tog tag i master och med styrkor i byarna över 20 m/s, då kränger det ordentligt.

Idag är det den 10 juli och vi har varit i båten i 10 veckor. Vi har hela tiden (nästan) undrat var sommaren är, det har tyskar, holländare, belgare, fransmän och engelsmän också gjort. Efter den här stormen kan man undra om hela sommaren blåste bort, synd bara att det var den här sommaren som vi fick möjlighet att segla till ”Medelhavet”.

Idag skall vi fortsätta genom LIMFJORDEN till staden HALS som ligger på östsidan, därifrån har vi tänkt oss att fortsätta till LÄSÖ och vidare till svenska västkusten.

Väl mött nästa gång vi får internet! 🙂

Beslutet är fattat!!

Vi hade satt upp vissa regler för resan och en var att ta sex veckor ner och tio veckor hem, allt för att inte hamna i en situation där vi blir inblåsta i slutet och ingen ledig tid kvar. Vi har nu varit ute i åtta veckor, men vi valde att ta en vecka extra eftersom vi gick kanalerna ner och på hemvägen kommer vi gå utsidan vilket gör att vi sparat in en tid.

På kvällen under midsommardagen kom vi till CALAIS. Vi har haft regn och kuling både söndag och måndag och det är först på tisdag som vindarna är lite mer normala. Vi har tittat på prognoser framåt och inser att det vi sökte inte kommer att komma de närmaste dagarna. Vi har nu beslutat att DOVER och CALAIS blir det sydligaste vi besökte under den här resan. Det känns helt ok att vi tagit det här beslutet. Vi har inte ens kommit hälften av det vi planerat men det är som det är, själva resan var det viktigaste. Det som jag beklagar mest är att vädret har varit så dåligt över hela norra Europa. Vi är nu nere i Frankrike och båtvärmaren går på nätterna för det är så kallt. Stränderna är tomma och när folk är ute och går så har det stora jackor på sig, vi som ville ha lite annorlunda värme än den där hemma…

Vi kommer nu etappvis att gå mot Sverige och allt beror på vädret. Får vi en vecka med sommar kommer vi nog stanna och bara slappa och känna att vi har lite semester i något av Europas länder.

CALAIS var inget höjdarställe enligt oss. Ingen speciell hamn med bra service, ex Internet och staden var inte så mysig som vi sett på andra ställen. Mycket av våra intryck kan ju bero på vädret då uteserveringar är tomma. I söndags var det en stor karneval i stan med lokala band som spelade på nästan varje pub. Alla försökte överösta varandra så skulle man lyssna på något fick man ställa sig mitt framför scenen för att inte få in annat ljud vid sidan om. Massor med folk och bra stämning men regnet hängde i luften och som tur var hängde det kvar där.

Lite tankar som man kan ha med sig på en sådan här resa är att tidvattnet är en viktig faktor. I CALAIS hamn finns ett par slussluckor som stänger för att förhindra att allt vatten innanför försvinner vid lågvatten. Det innebär i sin tur att vill vi åka ut så har vi ca 5 timmar var tolfte timma att göra det på, däremellan är portarna stängda. Det jobbiga är just nu att högvatten inträffar kl 0500 alt 1700 på kvällen, tiden flyttar sig framåt ca 45 min varje dygn men just nu innebär det tidig morgon eller sena kvällsseglingar. Vi är alltså mer bunden av tider än vi är hemma, där vi kan lämna en hamn när vi känner för det. På tal om hamnar så skulle en liten enskild granklädd ö i Stockholms skärgård sitt fint just nu. Ha möjlighet att gå omkring i skogen och lyssna på fåglarna och ta ett bad från båten. Det finns fördelar med vår skärgård som man upptäcker efter ha tillbringar två månader i olika gästhamnar.

Onsdagen den 24/6 lämnade vi CALAIS kl 0510 för att gå vidare mot en rekommenderad hamn från en Belgare, NIUEWPOORT. Hamnen var en enda stor marina med ett par tusen båtar i, vi fick dock snabbt tag i en hamnkapten för en av marinorna och fick en fin plats. Det här stället kändes helt rätt, mysigt och fräscht. Det har nu börjat smyga sig in ett högtryck och igår den 25/6 var det första gången vi kunde sitta i sittbrunnen på kvällen till kl 23 utan att ta på oss något extra plagg, det är ju så vill att det ska vara J

Det finns dock alltid nackdelar med högtryck och det är att vindarna blir lite svagare. Vi kommer försöka gå på kvällen den 26/6 för att utnyttja de vindluckor som finns och ta oss upp mot Holland igen. Det fina vädret verkar komma nästa vecka och en av de finare platserna som vi besökt är BORKUM. Om vädret fortfarande är soligt då kommer vi nog att stanna till några dagar i den mysiga staden med underbara stränder.//

Motorproblem, det blir aldrig som man tänkt sig!!

Den 14 juni lämnade vi DUNKERQUE i Frankrike och satte kurs mot DOVER. Engelska kanalen är ett av de vatten som är mest trafikerat av lastfartyg. Det innebär att sjöfarten har gjort trafiksepareringszoner, en för västgående och en för östgående trafik. I dessa zoner får inte fritidsbåtar finnas! Zonen får dock korsas av en fritidsbåt men då skall de ske i 90 graders vinkel och utan fördröjning dvs att kryssa i zonen är inte tillåtet. Kustbevakningen övervakar all trafik med radar och det blir böter om man inte gör på rätt sätt.

Idag var det svaga vindar så vi gick för motor längs franska kusten mot Calais. Vi hade hittat en bra överfartsmöjlighet strax öster om Calais som vi tänkte använda. Nu började tidvattnet att vända och vi fick ca 2-2,5 kn motströms, vilket var mindre roligt. Men tyvärr kommer tidvattnet oavsett om vi vill eller inte och det är bara en fråga om när vi vill ha strömmen med oss. Överfarten gick bra och det var flera andra båtar som hade valt samma avsnitt att gå över, vi hade dock en avdrift på mellan 30-40 grader och i det lugna vattnet såg man hur strömmen åkte på olika ställen.

När vi hade ca 1 timma kvar till DOVER hände det som inte fick hända, motorn dog! Då jag inte är så teknisk av mig får jag kalla rysningar av en sådan här sak, motorstopp och ingen vind. Vi visste att vi hade diesel och tanken var ren, vi hade bytt bränslefilter i SCHEVENINGEN, då är det bara bränslepumpen kvar som ev var problemet. Vi har en handpump på finfiltret som egentligen är till för att avlufta men pumpen för ju fram bränsle och när vi försökte pumpa så gick motorn igång igen. Så fort vi slutade pumpa stannade den. Det innebar att en fick sitta i motorrummet och pumpa medan den andre styrde. Jag började och Helena fick styra mot DOVERS hamn. Hamnen har ju alltid varit berömd för sin kontakt med Västeuropa och det går ett antal färjor in och ut ur hamnen, här var det inte läge att få ett motorstopp. Helena pumpade och jag körde utan att vi fick något problem ända in i hamnen. Då det inte var någon vind gick det enkelt för mig att lägga till själv med bredsidan medan Helena skötte motorn. Det kändes skönt att vi klarade av att köra in i hamnen utan att få hjälp av någon, nu gällde det bara att hitta en reparatör.

Redan på måndags morgon fick vi tag i någon som kunde hantera en motor. Jag innan jag gick dit hade haft kontakt Jonas Jonsson (varvschefen) för att få några goda råd. Efter att reparatören varit på besök i båten ringde jag Najadvarvet för att kolla vad de tyckte. Det är lite intressant att man har ett problem som ingen riktigt kan ge ett 100 % svar på och då hade vi tillslut engagerat Yanmar huvudkontor i Sverige. Resultatet blev att alla rekommenderade en extra drivmedelspump och denna beställdes och sattes in under onsdagen. På onsdag eftermiddag fick vi inmonterat en extra drivmedelspump och allt verkar fungera när vi körde en sväng. Tack och lova att det verkar fungera!!

När vi seglar så kommer ju självfallet det där med vindar och under torsdagen så blåste det västligt vilket gjorde att vi inte kunde gå vidare till Isle of Wight och på fredag, dvs idag är det midsommarafton, och då ville vi inte gå utan ha en hel dag på samma plats.

Det innebar att vi fick en dag i England som vi tog till vara med att hyra en bil och åka runt på SO kusten. Vi besökte RAMSGATE med en härligt hamn som vi tog en fika i innan vi fortsatte till CANTERBURY och besökte katedralen från 1200-talet. Staden liknar Gamla Stan i Stockholm med smala gränder en massa affärer, verkligen trevlig att besöka.

Vi kan sammanfatta vår vistelse här i Englands som mycket positiv. Det är trevlig folk, väl bemötande och det har kvar den gamla kulturen avseende byggnader. När vi åkte med bilen på vägarna så saknades vägren vilket gjorde att vägen blev något smal och kör man då en högerstyrd bil blir det inte enklare, många saker sitter som reflexer på en van förare. Vid ett ställe körde vi in där träden växte över vägen så det var som att köra i en tunnel av skog, kul men du har väldigt lite handlingsalternativ och om något hade hoppat ut från sidan då smäller det!!

Nu är det Midsommarafton och vi vill önska alla som följer vår resa en trevlig sommar. Vi har nu kommit till den punkt där vi måste besluta om att vända och fara norr ut igen. Vi kommer ta beslutet under de närmsta dagarna då vi fortfarande har lite tid kvar. Tyvärr kom vi inte så långt som vi önskat men det är så när man seglar, vindarna styr, inte vår tidsplan.

Vi önskar Er alla en trevlig Midsommar och en bra start på semestern!

Vi återkommer om några dagar då vi vet vart vi tar vägen.

Helena och Magnus

Och så var vi där igen!!

Den 7 juni skulle vi fortsätta ”Staande Mastroute” från AMSTERDAM ner till ROTTERDAM men vi han inte börja förrän vi fick ändra våra planer. Vi körde fram till väntbryggan, den brygga för alla som vill gå igenom AMSTERDAM får ligga där och vänta till midnatt. Den turen genomförs en gång per dygn och då tar man alla båtar från ett håll och sedan kör man på kolonn med brovakten körandes på cykel bredvid som stannar och öppnar alla broar. Resan genomförs mellan kl 0000-0200 och startar i AMSTERDAM, så kommer man från söder får man vänta någon timma innan sydgående trafik kommit fram. När vi la till vid väntbryggan fick vi klart för oss att det inte skulle bli någon genomfart det dygnet pga en broreparation som måste genomföras. Då hade vi tre alternativ; ligga kvar ett dygn, köra runt över HERLINGEN eller gå ut i Nordsjön igen och fortsätta söder ut. Vi valde det sista då vi egentligen enbart ville gå genom AMSTERDAM, övriga kanalen ser ju likadant ut…

Vi kom ut till IJMUIDEN som hade en jättestor och väl skyddad hamn. Det låg några hotell på sidorna och när man tittade över strandvallen så såg man en strand så långt ögat kunde se och som var ca 200 m bred. Vattentemperaturen ligger i Nordsjön just nu på ca 15 grader så några badande kunde vi inte upptäcka.

Den 8 juni startade vi kl 0830 söder ut med mål ZEEBRUGGE ca 90 nm. Innan jag tappade internetet så kunde jag ladda ner den sista väderleksrapporten och då hade självfallet vinden börjat öka igen. Vinden var som planerat nordlig och ligga mellan 6-10 m/s men nu skulle den öka under eftermiddagen upp till 14 m/s och lite till i vindbyaran. När vi går med vinden i ryggen kan båten utan problem klara lite starkare vindar, men här ute på Nordsjön kommer ett annat problem när det blåser, vågorna! Vågorna blir något högre här ute än i östersjön och denna dag hamnade våghöjden på 2 m och skulle öka till 2,5 på eftermiddagen. Båten klarar det, men med besättningen kan det vara värre. Vi upplevde att vädret har växlat ganska snabbt och att gå ytterligare 30 sjömil till en ny hamn när vinden ökar kändes inte så kul. Vi valde därför att efter ca 25 nm stanna i SCHEVENINGEN, som ligger mellan IJMUIDE och ROTTERDAM. Vi kom in vid 13-tiden och vid 16-tiden visade byarna upp till 16 m/s, vi gjorde bra som stannade till. Men denna starka blåst, tar det aldrig slut????

Efter fått ligga stilla en dag med hänsyn till den starka vinden kunde vi den 11 juni fortsätta. När vi anlände inloppet till ROTTERDAM blev vi tvungna att gå i ett speciellt område för fritidsbåtar samt att vi skulle göra anrop till övervakningen för att få passera. Alla som vi pratat med säger att ROTTERDAMS infart är en bland de mest trafikerade i världen, vi kan bara hålla med. Båtar kom som ett pärlband och vi hade tur som kunde smita i mellan utan att behöva vänta. Vi gick med vinden i ryggen och hade bara Genuan uppsatt. Den här dagen lärde jag mig något nytt när det gäller tidvattnet och det är att vatten inte rinner åt ett håll enbart. Vid CUXHAVEN rinner alltid tidvattnet ut, dvs västerut, när det varit högvatten. Nu när vi kommer lite längre ner innebär det att högvattnet kommer västerifrån och fortsätter att gå nordväst upp i Nordsjön, det innebär i sin tur att fortsätter vi väster ut vid högvatten då får vi motström under några timmar. Inte så svårt men det gäller att tänka rätt om vi skall utnyttja tidvattnet.

Vi hamnade i alla fall i ZEEBRUGGEN den 11:e och fortsatte dagen efter till DUNKERQUE i Frankrike. DUNKERQUE var ett väldigt trevligt ställe med en fantastisk strand som säkert var en mil lång med fin sand. Vattentemperaturen ligger som sagt strax över 15 grader i Nordsjön för tillfället och vi har nu en tidvatten skillnad på ca 5 m mellan högsta och lägsta vattennivå. Det är lite av varannandags väder just nu. Ena dagen strålande sol och hård vind, den andra mulet och svagare vindar. Synd att kombinationen inte var tvärt om!

Vi har nu beslutat oss för att fortsätta till DOVER för att sedan försöka komma till ISLE OF WIGHT i södra England. Om det blir som vi tänkt kommer vi nog fira midsommar där om vädret är bra. Vinden är fortfarande stark och idag har det blåst kulingvindar så båten har kränkt inne i hamnen, tur att vi inte var på sjön idag!

Nästa berättelse kommer vid midsommar.

Äntligen framgång!!

Vi gick från GRONINGEN den 29 maj och hade tänkt att gå till BORKUM igen för att där ha ett bra utgångsläge för fortsättningen. När vi närmade oss DELFZIJL så började regnet att ösa ner och vinden började tillta så vi valde att stanna i DELFZIJL under natten, det blev två nätter… Dagen därpå blåste det kuling igen så vi tog det lite lugnt i hamnen. Det småregnade hela förmiddagen och helt plötsligt kunde vi höra hur vinden tog i och det började regna riktigt hårt, lite väl hårt tyckte vi och tittade ut. Vi såg stora vita hagelkulor som låg över hela däcket, vi kände då att sommaren inte riktigt hade kommit J

Den 31 maj skulle det blåsa sydliga vindar med en max styrka på 12 m/s, perfekt förhållande för oss då vi inledningsvis skulle gå norr ut i floden EEMS för att sedan vika väster ut. Totalt skulle vi gå ca 55 Nm den dagen. Inledningsvis fick vi vinden i ryggen och med tidvattnet så gjorde vi mellan 7-10 kn FÖG (fart över grund). När vi vänder väster ut började också vinden att gå upp lite mer mot SV och öka till det utlovade 10-12 m/s. Efter någon sjömil så nöjde sig inte riktigt vinden med den hastigheten utan gick upp ca två snäpp så vi nu hade kulingvindar i byarna. Som tur var så var det frånlandsvind vilket gjorde att vi med kutterfock (den lilla focken) och revad stor kunde göra god fart genom vattnet då vågorna var små. Jag hade gjort en sista koll på vädret, med två olika stationer (danska och tyska) där de sagt 10-12 m/s. Nu efter några timmar började vinden öka ytterligare så vi ständigt låg på kuling och i vindbyarna mycket mer. Även fast vi gick bara någon sjömil ut från kusten började det komma vågor som gjorde att hela båten studsade ganska bra. När vinde låg mellan 16-18 m/s konstant så kände vi att vi inte längre ville segla, grejerna kan ju gå sönder i den stötande sjön. Då hade vi ca 7 Nm kvar till farleden in till LAUWERSMEER som var nästa ingång i kanalsystemet. Nu kom vi till det där med tidvatten igen och de sista timmen hade vi strömmen mot oss på 1-1,5 kn vilket gjorde att det gick lite långsammare. När vi dock svängde söder ut igen för att åka de sista 5 Nm in till slussen fick vi strömmen med oss och låg över 7 kn FÖG. Förstår man och har möjlighet att utnyttja strömmen då kan den ge en bra fart i stället för tvärt om. Hela den här dagen har det nästan regnat konstant med små små regndroppar, och nu i den starka vinden upplever jag att mitt ansikte fick en ”Peeling” helt gratis.

Vi kom in till slussen med en dansk som vi kört i kapp, han hade också varit ute i det här vädret på Nordsjön och det värsta var att han hade varit ensam!!?? Vi kunde efter slussningen snabbt komma i hamn och in i värmen, fy sjutton för sådana här dagar!!

Thomas Hammarström skickade ett sms under kvällen och informerade om att det gått ut med kulingvarningar från både svenska, danska och tyska SMHI för vindar 14-16 m/s samt att från Englands motsvarighet gått ut men en stormvarning för natten. Vi märker att vädret kan växla fort, i alla fall under den här sommaren.

Den 1/6 kunde vi i alla fall fortsätta vår färd på kanalen. Det var lite retsamt att titta bort mot det håll som några båtar kom ifrån och veta att 5 km här ifrån var vi när vi körde fast. I dag hade jag gjort ytterligare en kontroll med hamnkapten om han trodde att vi kunde gå vidare utan att fastna. Det djup som nu anges är 1,9m som minst och är det bara 10cm lera så borde vi kunna trycka på och ta oss igenom. Vi funderade på hur vinden var ute på Nordsjön idag då vi har massor av vind här uppe på land i en kanal. Färden gick bra och vi hade bara två grundkänningar men det var nog något annat som låg i vattnet än lera. Vi kom till LEEUWARDEN och valde att stanna för natten. Lite kul är det att holländarna låter hela kajerna bli till gästplatser och man kan ligga mer eller mindre väldigt centralt. Det gäller dock att se upp med träden om man har mast då dessa växer precis vid strandkanten. Vi fick en fin kväll då solen tittade fram vid 19-tiden innan regnet kom vid 22-tiden…..

Dagen efter blåste det ca 10-12 m/s och det låg regn i luften, vi valde att ligga kvar en dag för att titta på staden och slippa gå i den kalla vinden som hela tiden blåser. LEEUWARDEN var mysig med alla sina kanaler och uteserveringar, tyvärr blir det lite mindre attraktivt då det blåser kallt och regnar, men en solig dag så…

Den 3 juni kunde vi fortsätta, vinden låg på ca 8 m/s och det var molnigt men inget regn. Jag var lite orolig för kanalen då vi skulle komma till det grundaste partiet som skulle ligga på ca 1.90 m, men ingen grundkänning på hela dagen fast kanalen var smal på några ställen. Vårt dagsmål var LEMMER som ligger sist i kanalen innan den stora insjön IJSSELMEER. När vi kom inkörande passerade vi ett bostadsområde som hade kanaler och varje hus hade sin egen båtplats. Det var som små vägar som gick in och det var mellan 6-8 rader med ett antal massa småhus, fantastiskt! På kvällen kom det lite varmare luft och vi kunde sitta och äta i sittbrunnen då solen samtidigt kommit fram under eftermiddagen. Det var med en stor glädje som vi kunde köra in i LEMMER, vi hade klarat av kanalen utan att fastna och vi kunde nu verkligen fortsätta vår resa söderut, äntligen en framgång!

Det är lite märkligt hur det kan vända i vind och temperatur. Den 4 juni fanns det inte ett moln på himmelen och det var svaga vindar så vi inte kunde segla. Färden över IJSSELMEER gick med motor. En märkligt sjö där de har byggt en stor vall mitt i sjön och man passerar till de olika delarna med hjälp av slussar. Tanken hade varit att de skulle torrlägga den södra delen och anlägga en flygplats, men de planerna genomfördes inte men vallen blev kvar. Djupet på den södra sidan låg mellan 2,5-4 m utanför farlederna och botten var väldigt jämn. I slutet på dagen började det blåsa upp igen till vindar mellan 7-10 m/s och vi kunde åter segla in till AMSTERDAM. Vi fick en plats i hamnen som heter ”Sixhaven” och ligger på norra sidan mitt emot Centralstationen. Det gick gratis färjor mellan norra och södra den med 4 min intervall, så det tog ca 10 min så var man mitt i AMSTERDAMS centrum. Vi har valt att stanna här till den 7 juni då skall vi fortsätta och vi väljer att gå den sista delen på kanalen ner till ROTTERDAM. Vädret har gjort att vår tidsplan kraschat rejält och då tyckte vi att det kunde vara kul att göra något ordentligt, som att gå hela ”Staande Mastroute”.

Den 6 juni kom det in någon form av värmechock då vi helt plötsligt fick ca 32 grader varmt och varma vindar. Snacka på att kroppen fick en chock, den som har frusit större delen av resa. Som tur var så kom det in ett åskoväder under kvällen som gjorde luften mer normal, men båten var varm hela natten så det räckte och blev över J

Hamnarna i Holland är väldigt fina, rena och har en mängd facilitet utan det kostar en förmögenhet. Dock är det så att WiFi finns men den uppkopplingen som vi är vana vid existerar inte och det blir svårt att både skicka mejl och få in dessa inlägg. På den fronten märker vi en stor skillnad mot Sverige.

Vi har hört att många i Sverige undrar över hur det fungerar med tidvatten så vi ska nu göra ett försök att, lite kort och förenklat, förklara hur det fungerar. Tidvattnet går in och ut från kusterna med (ungefär) 6-timmarsintervall. Vid kusterna samt i floder och hamnar ökar och minskar vattendjupet därför vid flod och ebb. Hur mycket varierar kraftigt dels under månadens olika dagar och dels beroende på vilken plats man är. I marinorna ligger man vid flytbryggor som åker upp och ner med tidvattnet. Att, som i Sverige, ligga med stäven mot land går inte. När tidvattnet går in och ut bildas det tidvattenströmmar som ofta följer kusterna. Strömmarna ändrar riktning ungefär var sjätte timme. Tidpunkterna, strömmarnas styrka och riktning framgår av de tidvattentabeller som är helt nödvändiga att ha i tidvattenländer. När man planerar sin segling försöker man lägga upp det hela så att man har mer medström än motström. När vi t.ex. gick från Helgoland till Borkum avgick vi redan kl. 05.30 för att först få medström i ca 6 timmar, sedan motström ungefär lika länge och sedan medström igen ända tills vi kunde lägga till efter nästan 16 timmars segling. Bortsett från lite sidström och perioder med nollström (”slack”) vid tidvattenvändningarna blev det alltså ca 10 timmars medström och 6 timmars motström. När hård vind blåser emot tidvattnet bildas det mycket besvärliga, korta och höga vågor. Ju starkare ström och ju hårdare vind desto ”svårare” vågförhållanden. Detta gör att man i många tidvattenländer vädervarnar för hård vind redan vid risk för medelvindar över ca 11m/sek (i Sverige vädervarnar man vid risk för medelvind över ca 14 m/sek). Så har t.ex. både Danska och Tyska vädertjänsterna haft nästan oavbrutna vindvarningar för hård W – SW vind (motvind för oss) i Tyska Bukten ända sedan vi kom fram till Kielkanalen.

Lätt och enkelt!! J

En kort resa på kanalen

Vi lämnade BORKUM den 25 maj i svaga vindar för segel och båten gjorde endast 2,5-3 knop genom vattnet men med tidvattnet med oss låg vi på 5-5,5 knop med fart över grund. Det kändes riktigt bra att få lite mindre vind, för som sagt den här resa hittills har blåst något otroligt mycket.

Vi kom till DELFZIJL kl 1620 och kunde passerat ut från slussen kl 1630 och vi var enda båten! Det här var lite annat än Kielkanalen och liknade mycket mer Göta kanal. Kanalen slingrade sig fram lite högre än landskapet så man tittar ner på fält och betande djur. Så mötte man dem, de stora kanalpråmarna med bil på taket som trafikerar de stora kanalerna. Alltid med blommor i fönstren i den hytt som verkar vara deras hem. Vi ville till GRONINGEN, som låg ca 15 distans från DELFZIJL, innan broarna stängde kl 1900. Det märktes att brovakterna hade lite koll, för när vi närmade oss den sista bron kl 1855 så öppnade han den utan att vi behövde göra någon anmälan, han ville väl säkert hem så fort som möjligt.

För att få en bro öppnad så anmäler man sitt behov genom att trycka på en knapp som sitter på en stolpe. Allt står på Holländska och det är inte lätt att förstå, men våra vänner från Tyskland hade antytt att det var så man gjorde, vilket stämde väl när vi kom till broarna.

Vi fick en plats i GRONINGER MOTORBOOT CLUB. Hamnkapten var väldigt trevlig men han kunde inte ett ord engelska utan förklarade allt på Holländska för oss, mest blev det på tecken då han insåg att vi inte förstod. Det mesta går att lösa om man är positivt inställd och inte är stressad. Vi fick fickparkera i den smala hamnen men djupet var bra så vi fick en ”stabil plats” mellan en motorbåt och bryggan.

Dagen därpå skulle vi börja vår kanalfärd och när vi passerat bro nummer två, efter ca 500 m meddelar brovakten att slussen efter GRONINGEN var skadad och reparerades under dagen, troligen skulle den vara klar i morgon bitti. Det var bara att gå till kaj och vi fick lägga oss vid Österhamnens marina, som låg i centrum av staden. Vi fick en trevlig tur på stan och en semesterdag på land.

Den 27 maj var det äntligen dags att kunna starta vår kanalfärd. Kl 0900 passerade vi första bron i en konvoj på 8 båtar och vi följdes åt fram till vi måste avbryta vid 14-tiden. Att passera själva GRONINGEN tog ca 1 timma och det var 10 broar som skulle öppnas.

Jag har lärt mig att man skall vara noggrann i sin planering och det har jag varit. Vi har läst reseberättelser och studerat fakta med att kontrollera med individer som gått kanalen vad som stämmer, så har gjort under den här resa också med de tyskar vi mött. Det står i kanalen att djupet på en båt får vara max 1,8m men de vi pratat med säger att båtar på 2,3m har passerat så en båt på 2m djup är inget problem, men se det var det. Det mest retsamma är att vi var nästan framme vid ZOUTKAMP där vattnet blir avsevärt djupare, men det hjälpte inte, det tog stopp! I kolonnen hade vi en MALÖ 39 som hade ett djup på 1,85m dvs 15 cm mindre än vi. När vi kom in i det smala partiet där det framgick i sjökortet att det var 1,7m djup så såg man att MALÖ-båten saktade in och att motorn fick jobba hårdare, han hade gått in i leran. När vi kom saktade det också in och jag ökade gasen men helt plötsligt satt vi still. Vi fick backa och försöka hitta en annan väg, mittfåran måste finnas någonstans!? Vi gjorde ett nytt försök, men det blev samma resultat. Där stod vi mitt i kanalen och alla andra båtar kört förbi, vågade vi chansa en gång till. Vi backade ut lite längre och försökte hitta en ny väg men icke, vi satt fast igen. Nu vågade jag inte pressa på mer då jag inte visste hur långt det här partiet var grunt. Fastnade vi ordentligt så måste någon dra bort oss och det har jag hört vara väldigt dyrt. Vi tog ett beslut att åka hela vägen tillbaka igen och han precis passerade den sista bron innan GRONINGER MOTORBOOT CLUB kl 1900, där vi gick in för natten, trötta och besvikna. Vi pratade med en annan i hamnen som sa att man kört båtar där med djup på 2,3 så det hade gått. Det gjorde dock inte det för oss, vi fann aldrig den fåran som de hade gått.

Nu funderar vi på vad vi skall göra men vi måste ut i Nordsjön igen och gå runt NO delen av Holland för att sedan se vart vi kan komma in i kanalerna igen.

Ibland när man får lite motstånd blir det mesta så svart, just nu känns det så. Vi har varit ute och seglat i tre och en halv vecka. Vi har haft kulingvindar i över en och en halv vecka och övrig tid så har vinden legat på mellan 8-12 m/s, så gör den även idag här i GRONINGEN. Vi visste att vinden till stor del kommer från SV vilket gör att vi får motvind, men med en sådan stark vind vi haft emot oss så har det inte gått att segla på grund av sjö och tidvatten. Sol har vi haft några dagar men mest har det regnat, nästan varje dag har det kommit en skur. Vinden är kall och när vi seglar sitter vi med varma ställ, mössa och handskar. Temperaturen i vattnet har stigit till 13-14 graden och här i kanalen till 16 grader, värmaren går på natten. Vart tog den lilla sommaren vägen som vi trodde skulle komma? Nåja, efter regn och rusk kommer alltid solen… J

Ändrade planer!

När vi lämnade CUXHAVEN så var mina beräkningar mer rätt än fel denna gången och vi fick bra hjälp av tidvattnet. Det skulle blåsa mellan 6-8 m/s viket det gjorde. Innan vi kom ut på fritt vatten såg vi mörka moln från väster och helt plötsligt kom det en vindkantring och en ökning av vinden till mellan 10-13 m/s och i byarna upp till 16 m/s så vi fick reva seglen och köra ut från den smala farleden. Vi körde med vinden i nosen, som vanligt, under ca 40 min därefter kunde vi vända norr ut och sätta segel detta samtidigt som vinden minskade tillbaka till 6-8 m/s. Vi seglade sedan med god fart, mellan 7-9 kn, in i hamn på HELGOLAND.

Vinden ska, enligt tidigare väderleksrapporter, nu vända så vi skulle få nordliga vindar under ett antal dagar. Men efterhand som denna dag skulle komma flyttas bara denna tidpunkt framåt och någon ändring av vinden kunde vi inte se på ytterligare ett par dagar. Vi pratade med ett trevlig tyskt par som var på väg till Island under sin segling. De rekommenderade att vi skulle ta kanalerna i Holland för att på så vis bli lite mer väderoberoende och komma söderut. Vi hade ju tänkt att besöka dessa kanaler på väg hem, lite beroende på hur mycket tid vi hade kvar. Efter ett dygns betänketid fattade vi beslutet att ta vägen genom Holland nu på nedvägen istället.

Nu var det ju bara ett krux och det var att komma från HELGOLAND!? Den 21/5 fanns det en lucka som skulle ge V-NV vind och skulle, om det blåste lite NV, ge bra möjligheter till segling. Vårt mål var att komma till BORKUM i NV delen av Tyskland och på gränsen till Holland, för att sedan gå in i kanalerna via DELFZIJL. Jag fick en rekommendation att vänta ytterligare några dagar för då skulle det komma en dag med nordlig vind, men vi (jag) tog inte den rekommendationen då vi väntat och väntat och det fanns en möjlighet till NV vind.

Vi startade redan kl 0530 den 21:a för att nyttja tidvattnet. Inledningsvis blåste det V vind men den kunde ju gå över till NV…. Fritidsbåtar får inte vistas i de stora farlederna utan om en farled skall korsas så skall det ske i 90 grader. För oss innebar en korsning av farleden att vi åkte lite bakåt. När väl passagen var klar började tidvattnet att vända samtidigt som vi fick vinden i nosen i en styrka av 8-11 m/s. Vi kunde göra ett långt slag och kom en bra bit upp med sedan var det dags att slå. Vi gjorde ett slag och efter en halvtimma slog vi tillbaka och när vi var framme i samma linje som vi startat det första slaget hade vi vunnit ungefär 400 m!!!!! Nu hade vi lite tur för att vinden började minska vilket gjorde att vi kunde köra en stund utan att få de värsta vågorna över oss. Strax innan man viker öster ut för att gå in i farleden till BORKUM började vinden öka igen till 10-13 m/s och vi pressade oss igenom vågorna under en halvtimma innan vi kunde vika av och sätta Genuan för att segla de sista 8 nm. Resan hit var jobbig och det var inte roligt, den tog 15,½ timma och vi skulle självfallet lyssnat på tysken som inte rekommenderade att gå just idag utan väntat på den nordliga vinden. Det är inte samma sak att segla i dessa vatten som det är i Östersjön och det märks tydligt när vinden är emot oss och sedan kommer ett tidvatten på 1-2 kn, då åker man bakåt.

Dagen där på skulle vi fortsätta färden till DELFZIJL för att gå in i kanalerna. Vår båtgranne, en tysk som bott i Holland, meddelade att det inte var någon bra idé att gå in i kanalerna den här helgen. Han förklarade att det är pingst och varje Holländare med båt är ute på kanalerna, det blir totalt igensatt både i slussar och hamna, så han rekommenderade att gå in efter helgen.

Vid det tillfället fick jag lite beslutsvånda. Skulle vi lyssna på den här erfarenheten eller skulle som vanligt tro att allt går bra? Nu hade jag väl lärt mig läxan att lyssna på de som har lite erfarenhet och inte uppfinna hjulet varje gång igen. Vi valde att ligga kvar i fyra nätter i BORKUM i en trygg och säker marina med vatten och el samt lite tillgång till internet.

I hamnen mötte vi en annan tysk med sin fru som just startat sin 2,5 års segling från HAMBURG. Han informerade oss att Portugals kust kan vara jobbig när man åker norr ut, man får hård vind från NV emot sig. Helena och jag började föra en diskussion med hänsyn till att vi nu varit ute i tre av våra sex veckor söder ut, vart skall vi gå och hur mycket vill vi pressa. Än en gång fick vi lite visdomsord från Thomas Hammarström som sa; ”För seglaren har resan inget mål. Själva färden är målet i resan”.

Vi kommer nu ta möjligheterna att se oss lite omkring i Holland när vi passerar förbi. Resan kommer vara ca 200 nm och bedöms ta runt en vecka. Men att åka så här långt och bara ”passera” tycker vi inte är någon bra idé utan vi tar den tid som behövs och ev lägger vi på en vecka för ”nedfärd” då vi inte kommer gå kanalerna när vi går hem.

Idag är det lite halvmulet och vi skall ta våra cyklar och göra en utfärd för att bekanta oss med ön. Imorgon är tanken att gå under förmiddagen, för att med tidvattnet gå till DELFZIJL.

De sista två dagarna har vädret blivit lite lugnare men det blåser fortfarande SV vindar. Solen har börjat titta fram och vi känner att sommaren börjar närma sig. Värmaren går fortfarande under nätterna men det är främst sjövattnet som kyler båten då det endast nått upp till 12-13 grader.

Lärdomen för den här lilla resan framgår väldig klart;

Lyssna på erfarenheter från lokalbefolkningen! J